Här kommer ett gammalt inlägg från 2 november..
Jag undrar varför man inte kan blogga från iPhone, vade tråkigt det är! Jag hade ju kunnat skriva så mycket mer om det hade fungerat..
Igår var det ingen toppendag direkt.. Började med att en del människor på mitt jobb (läs: praktik) kör med mig lite FÖR mycket, flera personer ber mig göra saker på en och samma gång och sen börjar de grymta för att man inte gör just deras, hallå, jag är bara EN människa!
Köpte iallafall en ny ost (ny är den väl inte, men vi här hemma har inte provat den förut), den hette något med romrussin och det lär lite lagom mysko och spännande för att jag skulle vilja prova den :P
Åkte sedan och hämtade barnen och vidare hem vid gott humör. Blir glad när jag ser min mans bil, det betyder alltså att han redan är hemma. Vi går in och han kommer inte och säger hej till barnen. Jag hör att han sitter vid datorn i vardagsrummet. Minstingen stövlar in med blöta leriga stövlar för att heja på pappa och jag undrar varför han inte kan komma och hälsa? (Det brukar vi nämligen göra här.) Då blir han tvärarg och börjar ryta och ha sig och jag blir verkligen förvånad, för jag sa det inte ens på ett otrevligt sätt. Där tar det stopp för mitt goda humör.. Jag bröt ihop och blev först arg och sedan jätteledsen. Han åkte iväg för att fixa en sak med bilen och jag satt på köksgolvet och bölade. Barnen blev såklart oroliga och det gjorde ont i mig, men ibland går det verkligen inte att bita ihop. Det gick över rätt snabbt och jag och barnen lagade mat och åt. Sedan ringde jag mannen för att kolla läget osv, det slutade såklart med mer bråk och jag var kanske lite FÖR ärlig och sa precis vad jag tycker och tänker om oss och vårt förhållande..
När han sedan kom hem så växlade det lite från att vi försökte prata normalt till att det blev tjaffs igen. Det slutade med att vi bråkade genom "WhatsApp" i iPhonen, ett chattprogram, och jag sov uppe i sovrummet och han sov nere. Vilket i och för sig inte är jätteovanligt här nu för tiden..
I morse pratade vi normalt med varandra, men hann inte säga så mycket innan det var dags för alla att åka till jobb och förskola.
Sedan han kom hem idag har det varit lugnt, han lagade mat och nu lägger han barnen.
Detta var kanske inte så intressant för andra människor att läsa, utan mer som en daglig dokumentation för mig själv..
Igår var det ingen toppendag direkt.. Började med att en del människor på mitt jobb (läs: praktik) kör med mig lite FÖR mycket, flera personer ber mig göra saker på en och samma gång och sen börjar de grymta för att man inte gör just deras, hallå, jag är bara EN människa!
Köpte iallafall en ny ost (ny är den väl inte, men vi här hemma har inte provat den förut), den hette något med romrussin och det lär lite lagom mysko och spännande för att jag skulle vilja prova den :P
Åkte sedan och hämtade barnen och vidare hem vid gott humör. Blir glad när jag ser min mans bil, det betyder alltså att han redan är hemma. Vi går in och han kommer inte och säger hej till barnen. Jag hör att han sitter vid datorn i vardagsrummet. Minstingen stövlar in med blöta leriga stövlar för att heja på pappa och jag undrar varför han inte kan komma och hälsa? (Det brukar vi nämligen göra här.) Då blir han tvärarg och börjar ryta och ha sig och jag blir verkligen förvånad, för jag sa det inte ens på ett otrevligt sätt. Där tar det stopp för mitt goda humör.. Jag bröt ihop och blev först arg och sedan jätteledsen. Han åkte iväg för att fixa en sak med bilen och jag satt på köksgolvet och bölade. Barnen blev såklart oroliga och det gjorde ont i mig, men ibland går det verkligen inte att bita ihop. Det gick över rätt snabbt och jag och barnen lagade mat och åt. Sedan ringde jag mannen för att kolla läget osv, det slutade såklart med mer bråk och jag var kanske lite FÖR ärlig och sa precis vad jag tycker och tänker om oss och vårt förhållande..
När han sedan kom hem så växlade det lite från att vi försökte prata normalt till att det blev tjaffs igen. Det slutade med att vi bråkade genom "WhatsApp" i iPhonen, ett chattprogram, och jag sov uppe i sovrummet och han sov nere. Vilket i och för sig inte är jätteovanligt här nu för tiden..
I morse pratade vi normalt med varandra, men hann inte säga så mycket innan det var dags för alla att åka till jobb och förskola.
Sedan han kom hem idag har det varit lugnt, han lagade mat och nu lägger han barnen.
Detta var kanske inte så intressant för andra människor att läsa, utan mer som en daglig dokumentation för mig själv..
Kommentarer
Trackback
